En lista över tidernas bästa filmer, med en film för varje år, från 1920 till och med 2009. Jag börjar med 20-talet av den anledningen att det annars bara skulle bli obskyra kortfilmer eller ingenting alls. (Filmtipset.se säger att jag inte har sett någonting från 1915. Jag tror dem.) Reglerna gör att en jättebra film från låt oss säga 1960 (det vill säga Onda män sover gott), som många andra år hade hamnat etta, inte ens platsar på listan.
20-talet
1920 Doktor Caligaris kabinett
1921 Körkarlen
1922 Dr. Mabuse
1923 Krut, kulor och kärlek
1924 Fart, flickor och faror
1925 Guldfeber
1926 Så går det till i krig
1927 Metropolis
1928 En kvinnas martyrium
1929 Mannen med filmkameran
Buster Keaton och Charlie Chaplin vid mitten av årtiondet. De omringas på båda håll av tysk expressionism – Doktor Caligaris kabinett och Metropolis. Körkarlen från 1921 utgör, tillsammans med några av Bergmans filmer, svensk films absoluta höjdpunkt. (Och på den här listan det enda exemplet på den fina skandinaviska stumfilmsperioden som följde på första världskriget.) Som bästa film det här årtiondet väljer jag dock Dreyers högdramatiska skildring av en bondflickas frihetskamp – närbilder, elaka präster och tårar.
20-talets bästa film: En kvinnas martyrium
30-talet
1930 Poetens blod
1931 M
1932 Freaks
1933 Doktor Mabuses testamente
1934 L'atalante
1935 Galakväll på operan
1936 Moderna tider
1937 Pensionat Paradiset
1938 Dimmornas kaj
1939 Spelets regler
Världen försökte återhämta sig från 20-talets fröjdefulla dagar och rustade sig för ännu ett krig, men i Frankrike gjordes det bra film. Poetisk realism och romantik: Dimmornas kaj och L'atalante, två fina kärlekshistorier, och Spelets regler, som blandar klassatir med skarpa livsvisdomar. I Sverige gjordes det pilsnerfilmer, en av de bästa har letat sig in på listan. Bäst då? Tod Brownings Freaks, ett litet stycke varm humanism.
30-talets bästa film: Freaks
40-talet
1940 Rebecca
1941 Riddarfalken från Malta
1942 Casablanca
1943 Skuggan av ett tvivel
1944 Kvinna utan samvete
1945 Paradisets barn
1946 Nattens portar
1947 En natt att leva
1948 Cykeltjuven
1949 Sent om våren
Årtiondet präglas av film noir och italiensk neorealism. Om det tidigare har varit relativt lätt att välja så kunde jag den här gången inte röra mig framåt utan att ta ett smärtsamt beslut. Diktatorn? Nej. Rebecca. Citizen Kane? Nej. Riddarfalken från Malta. Den största förlusten var dock att välja bort Brief Encounters för Paradisets barn. Episka ambitioner vinner den här gången över flyktiga kärleksmöten. Noterbart är valet för år 1949: Sent om våren, en gripande historia om bandet mellan far och dotter.
40-talets bästa film: Cykeltjuven
50-talet
1950 Allt om Eva
1951 Prästmans dagbok
1952 Att leva
1953 Föräldrarna
1954 Fönstret åt gården
1955 I Live in Fear
1956 En dödsdömd har rymt
1957 Smultronstället
1958 De älskande
1959 Hiroshima - min älskade
Sunset Boulevard kom inte med, inte Vita nätter, La Strada eller 12 edsvurna män heller. 50-talet kan vara det starkaste årtiondet i filmhistorien. Valet till bästa film stod mellan Att leva och Smultronstället. Japansk sentimentalitet eller svensk nostalgi? Takashi Shimuras ledsna ögon och filmens upplyftande budskap skingrar alla tvivel.
50-talets bästa film: Att leva
60-talet
1960 Ungkarlslyan
1961 Såsom i en spegel
1962 Jules och Jim
1963 8½
1964 Kvinnan i sanden
1965 Rödskägg
1966 Min vän Balthazar
1967 Vampyrernas natt
1968 2001 - ett rymdäventyr
1969 Likbrännaren
Den franska nya vågen är förstås en överskattad filmrörelse, men Truffauts Jules och Jim är ett uppsluppet mästerverk. Många olika sorters film: en film om vampyrer, en annan om rymden, en film om en åsna, en annan om en film som aldrig blir gjord. 50-talets utvecklingsoptimism och löjliga/roliga science fiction-filmer får sitt dialektiskta svar när Stanley Kubrick förvandlar drömmen om rymden till den cineastiska motsvarigheten till en storslagen symfoni. Årtiondets bästa film är Teshigaharas Kvinnan i sanden, en omarbetning av Kobo Abes roman med samma namn, som utvecklar Kafka- och Camusliknade teman som instängdhet och känslan av att rulla en sten uppför ett berg.
60-talets bästa film: Kvinnan i sanden
70-talet
1970 El topo
1971 Harold å Maude
1972 Aguirre - Guds vrede
1973 Scener ur ett äktenskap
1974 Chinatown
1975 Vägvisaren
1976 Hyresgästen
1977 Annie Hall
1978 Höstsonaten
1979 Apocalypse
Filmer från det här årtiondet brukar hamna högt i filmomröstningar. På riktigt är de filmens motsvarigheter till Grateful Deads låtar. De är tråkiga, repetetiva och håller på alldeles för länge. Ja, nu sa jag samma sak tre gånger. Men det finns pärlor. Bergman var inte nöjd med Höstsonaten men jag håller det för en av hans bästa filmer. Chinatown är med främst för att den är så förbannat snygg. Allra bäst är åter igen Kurosawa, som med Vägvisaren hittade tillbaka efter depressionen och självmordsförsöket som följde på problemen med Tora! Tora! Tora!
70-talets bästa film: Vägvisaren
80-talet
1980 Forbidden Zone
1981 Ubåten
1982 Fanny och Alexander
1983 Videodrome
1984 Paris, Texas
1985 Ran
1986 Blue Velvet
1987 Familjen
1988 En liten film om kärlek
1989 Mystery Train
En samling filmer som utmärks mycket av sin stämning. Det är sant för Videodrome, Mystery Train och Blue Velvet. Det är sant även för Paris, Texas, som sakta vecklar ut sig på filmduken. En film i synnerhet kräver några ord – Forbidden Zone, en färgsprakande kavalkad av vulgära företeelser: musik av Danny Elfman, studentikosa skämt, barbröstade kvinnor och en kåt padda. Allting överskuggas av Dekalogen, Kieślowskis filmserie från slutet av årtiondet. Jag väljer En liten film om kärlek, som träffade hårdast.
80-talets bäst film: En liten film om kärlek
90-talet
1990 Maffiabröder
1991 Veronikas dubbelliv
1992 De hänsynslösa
1993 Frihet - den blå filmen
1994 Den röda filmen
1995 Seven
1996 Fargo
1997 Harry bit för bit
1998 Fucking Åmål
1999 The Matrix
På 90-talet var jag ung och listan är därefter. De flesta filmer här har jag inte sett på tio-femton år. Harry bit för bit är en underskattad Woody Allen, och Fargo är Coen-brödernas opus, men för mig finns det ingenting i närheten av Kieślowskis färgtrilogi från mitten av 90-talet.
90-talets bästa film: Den röda filmen
00-talet
2000 Sånger från andra våningen
2001 Sagan om ringen
2002 Tala med henne
2003 Lost in Translation
2004 Team America: World Police
2005 Broken Flowers
2006 Everything Will Be OK
2007 There Will Be Blood
2008 I Am So Proud of You
2009 Till vildingarnas land
En film om en ring, en satirisk dockfilm om alla kukar och fittor i världen, Bill Murray som förvirrad medelålders man i en film med Scarlett Johansson och Bill Murray som förvirrad medelålders man i en film med etiopisk jazz. Almodovars Tala med henne är ett gripande (och överraskande lågmält) drama om ensamhet och sexualitet. Bäst är ändå Don Hertzfeldts kortfilmer om Bill. Ibland kollar jag igenom dem bara för att orka med allting.
00-talets bästa film: Everything Will Be OK
Dagens bubblare, kvinnan i sanden. var säker på att du skulle välja Min vän Balthazar eller 2001 ! :)
SvaraRaderaDå ska vi se.
SvaraRadera20-talet är det inte mycket att säga om, jag håller med i princip rakt igenom. Hade valt Körkarlen som bästa film, men det är detaljer.
När det gäller 30-talet vill jag lyfta fram det val jag hade haft för året 1936: den obskyra reklamkortfilmen Birth of a Robot som är helt... underbar. Vacker och bisarr och surrealistisk. Vad den var reklam för? Ett oljeföretag, om jag minns rätt. Moderna Tider är överskattad.
Otroligt vad bra mitten av 40-talet var när det gäller absoluta toppfilmer. Ditt (nåja) hat mot Kort Möte visar sig i att du skrivit Brief Encounter med "s" på slutet, vilket förstås är felaktigt. Att jag sen också hade placerat den efter Paradisets Barn är väl inte lika roligt att påpeka. Tycker också att båda Hitchcockfilmerna som du placerat på listan från detta decennium är lite tveksamma. Jag skulle ha bytit ut Rebecca mot En skön historia och ... uhm, 1943 kanske faktiskt inte hade någon bättre film än Skuggan av et tvivel. Svagt år i så fall. Eller så har jag missat guldkornen.
Du nämner inte ens Det sjunde inseglet som en bubblare? Såklart är Smultronstället bättre (faktiskt bäst från hela årtiondet, skulle jag nog säga), men i alla fall. Från 1955 finns det en uppsjö filmer som är bättre än I live in fear... men men. Nu har jag inte sett Allt om Eva, men den är alltså bättre än Rashomon, Sunset Boulevard och, framförallt, Gatans Desperados? Lovar gott i så fall.
Bergman i all ära, men Frukost på Tiffany's skulle alla gånger ha fått 61-platsen. Året därpå hade ju svinmånga jättebra filmer. Förutom Jules och Jim har vi Mamma Roma, Långdistanslöparen, Harakiri, Ivans Barndom, Cleo från 5 till 7 och den underbara Truffautkortisen Antoine och Colette. Och så Terrassen och Nattvardsgästerna och...
70-talet ser lite svagt ut. El Topo är väldigt bra, men inte lika bra som En kärlekshistoria. Kanske är också Fascisten bättre än El Topo men det låter jag vara öppet. Främst vill jag kommentera år 1974. Chinatown är ju typ världens bästa film, och ändå kanske den bara är FJÄRDE bäst från sitt år! Helt crazy, men är inte Gudfadern II, Kaspar Hauser och Vi som älskade varann så mycket alla snäppet bättre? I alla fall lika bra är de ju. Verkligen sjukt.
Forbidden Zone är grymt skön, men nog är Elefantmannen, The Shining och Tjuren från Bronx alla bättre. Grymt kul och helt rätt att se Paris, Texas och Ran där i mitten. Underbara filmer. Men bäst av allt är förstås att du utsett Kärleksfilmen till bäst från årtiondet. Bäst nånsin? Kanske.
Andra halvan av ditt 90-tal är ju något av ett skämt. Eller är det andra halvan av 90-talet som är ett skämt? Nej, Mondo är nog bättre än Seven, Kolya är definitivt bättre än Fargo, Lost Highway är troligen bättre än Harry bit för bit (har ej sett den senare), Festen är bättre än den (visserligen fantastiska) Fucking Åmål och Killinggängets En liten film om...-filmer är faktiskt bättre än Matrix.
Är VARKEN Amelie eller Mullholland Drive bättre än Sagan om ringen? Say what? Du skämtar va? Men vem är jag att klaga, du har ju trots allt med båda Hertzfeldts kortfilmer. Så rätt, så sant, så fint. Jag har också kollat på dem mängder med gånger bara för att orka lite till. Så tragiska, men så roliga och fina. Bill är bäst. Jag har för övrigt under senare tid (efter de första tio eller så tittningarna) börjat luta åt att jag gillar I Am So Proud of You mer än ETWBOK.
Så, jag kanske kan bidra med en längre kommentar en annan gång... ;)
Spännande lista Johannes!
SvaraRaderaDock borde du ersätta vissa filmer med dessa:
1982: E.T.
1984: The Terminator
1994: Forrest Gump
1999: The Boondock Saints (alt. Den Gröna Milen)
2002: Ice Age
2004: The Butterfly Effect (snäppet bättre än TAWP)
2006: Running Scared
2007: No Country For Old Men
2008: Felon
2009: Avatar
Sedan tycker jag som så att dina bästa filmer år 2001 och 2003 egentligen är respektive års absolut sämsta rullar. Men det är ju vad jag tycker (och vem bryr sig egentligen om det?).
Bortsett från dessa två nyss nämda så är det en jäkla bra lista du snickrat ihop. Creds för det!
Eri: Oväntat även för mig. Jag antar att jag har en fäbläss för japansk film – de snodde tre decennier på raken. Och då har jag knappt ens sett någonting av Mizoguchi eller Naruse.
SvaraRaderaMartin: Och ditt hat mot Hitchcock visar sig i... Jag kan inte svara på alla enskildheter i din fantastiskt utförliga kommentar men några saker: Det sjunde inseglet är inte ens en av de tre bästa Bergman och I Live In Fear har du gravt underskattat: det är en väldigt finstämd film om paranoia och familjeband. Jag backar dock en smula på år 1961. Barthes skrev ju som bekant att "Garbas ansikte är idé, Hepburns är händelse". Jag vet inte riktigt vad han menade, men det stämmer förstås. Det var i alla fall ett mycket svårt beslut att lyfta bort Frukost på Tiffany's.
Mitt sena 90-tal ÄR ett skämt, och det finns säkert bättre val än de jag har gjort. Men nej, Killingfilmerna är inte bättre än Keanu Reeves med superkrafter. Och vad har du för problem med äventyrsfilmer egentligen? Borde inte de passa ett romantiskt sinnelag?
Jag ser fram emot din lista, om du väljer att svara på uppmaningen.
Richard: Det är förstås inga dåliga förslag du kommer med (ja, förutom Avatar och The Boondock Saints då, som jag har väldigt svårt för), men Forrest Gump kom 94, samma år som min favoritfilm från det årtiondet, och jag valde Paul Thomas Andersons ökensaga precis före No Country For Old Men. Terminatorfilmen var förstås med bland alternativen för 1984, men där valde jag en annan ökensaga.
Intressant att inte heller du gillar mitt val för 2001. Precis som Avatar är Sagan om ringen ju en äventyrsfilm om gott och ont. Men 2003, vad är det för fel på Scarlett Johansson, va? va? :)
Det är inget fel på Sagan om ringen. Jättebra film, snygg och underhållande. Men Amelie och Mulholland är två absoluta favoritfilmer och därmed bättre. Simple logic. :)
SvaraRaderaVad gäller äventyrsfilmer så är de ofta bra men sällan helt underbart mästerverkiska. Vet inte varför jag upplever att det är så. Kanske är det så att karaktärsutvecklingen ofta blir lidande i sådana typer av filmer?
Suck... nu brände jag precis mina hamburgare för att jag var tvungen att läsa igenom din lista. Och på tal om hamburgare: Matrix är verkligen inte lika bra när man ser den efter att ha blivit myndig. Action-scenerna känns mediokra, historien lite löjlig och Keanu Reeves känns som... ja, Keanu Reeves.Och Forbidden Zone - är den verkligen bra? Tyckte den var okej buskis.
SvaraRaderaAngående Japan, så kan jag rekommendera Mikio Naruses Floating Clouds! Väldigt fin som jag minns det.
Tack för en spännande lista. Blev sjukt sugen på en 101 filmer-blogg!
Martin: Jo, och så är det ju. Jag såg den nya piratfilmen idag och det var äventyrsfilm när den är som allra sämst. Men det var coolt med 3d. I några minuter. Sedan var det mest irriterande.
SvaraRaderaGabriel: Det är ju klurigt det där med filmer som man tyckte om för länge sedan, men som man antagligen inte längre tycker lika mycket om. Men är det inte lite mäktigt på slutet då? När han hoppar in i killen? Forbidden Zone är mycket bra buskis, men den är med främst för att 1980 var ett väldigt svagt år. Martins förslag tycker inte jag var särskilt spännande. Elefantmannen kanske, men det var länge sedan jag såg den, och Tjuren från Bronx har jag inte sett.
Tack själv för Narusetipset, det kan bli en bra ingång till hans konst. Jag undrar hur Japan står sig mot Frankrike som filmland i en jämförelse. Jag är inte helt säker på att Frankrike skulle vinna i en sådan tävling, även om man förstås har sett lite mer franskt än japanskt.
Tjuren från Bronx kan vara Scorseses bästa film, så kanske till och med du gillar den. Testa :)
SvaraRaderaScarlett Johansson är det verkligen inga fel på(!). Däremot är Bill Murray världens tråkigaste skådis och 2003 medverkande han ju som bekant i världens tråkigaste film.
SvaraRaderaAvatar går i min värld inte att jämföra med Sagan Om Ringen då det är överlägset den bästa och vackraste film som någonsin gjorts medan Sagan Om Ringen är seg, tråkig och mer av en barnfilm. Att du gillar Sagan Om Ringen skulle ju kunna bero på att du var besatt av historien och ritade kartor över dess fantasivärld redan innan du ens sett filmerna, eller vad tror du själv? :)
Jo, att jag har läst böckerna några gånger har med saken att göra. Det samma gäller Till vildingarnas land: de väckte till liv slumrande barndomskänslor, minnen av någonting glömt och vackert. Det gör att det blir svårare att se upptäcka filmernas konstnärliga brister. (Sagan om ringen ÄR för lång och lider som så många andra äventyrsfilmer av bristande karaktärsutveckling.)
SvaraRaderaJag håller däremot inte med om att Sagan om ringen skulle vara mer av en barnfilm. Jag har faktiskt recenserat Avatar. Om du vill läsa så hittar du den här: http://killkaraoke.blogspot.com/2010/01/avatar-2009.html
Det är möjligt att betyget är lite väl lågt. Men analysen håller fortfarande, trots att den är skriven i affekt. ;)
Nu vet jag vilken som var 1999 års bästa film: Magnolia.
SvaraRadera